filmfrossarna.blogg.se

2016-09-23
13:46:22

En natt i Havanna

En natt i Havanna

Regi
 
Lucy Mulloy
Genre
 
Drama
Medverkande
 
Dariel Arrechaga, Anailín de la Rúa de la Torre, Janvier Núnez Florián
Längd
 
1 tim 39 min

Från 11 år.

Betyg: 5 av 6

Att lämna Kuba legalt är svårt. Enligt denna film flyr cirka 3000 kubaner om året illegalt, ofta med risk för livet, sjövägen till Florida. Den brittiska regissören Lucy Mulloy ger i sin debutfilm en del av bakgrunden till desperationen. Att hon bott i Havanna i flera år märks tydligt. Filmen har en fantastisk närvarokänsla. Det känns som man befinner sig mitt i staden, mitt bland människorna, som att se livet i Havanna genom ett skakigt kalejdoskop, där kameran kastar sig mellan olika miljöer.

Huvudpersoner är ungdomarna Elio, Lila och Raul, alla tre spelade av kubanska amatörer som vibrerar av frustrerat liv. Men vi får också inblickar i deras föräldrars, vänners och grannars liv med hastiga glimtar från bakgårdar, barer, restaurangkök, träningslokaler, prostitutionsstråk. Det vi möter är ett slitet, skitigt Havanna där det inte finns en husfasad utan sprickor eller en gatstump utan hål. Ett hetsigt, aggressivt, närmast psykotisk Havanna, där människor antingen är på jakt efter utlopp för sin frustration i form av kortvarig tillfredställelse eller på jakt efter obefintliga varor, där människor ”svettas och knullar” som en av kontrahenterna uttrycker det.

Inget finns i affärerna, men allt går att köpa bara man känner de rätta människorna, har pengar att betala med eller varor att byta med, eller i avsaknad av bådadera en kropp att sälja. Inte ens den så omtalade fria sjukvården fungerar utan smörjmedel. Det enda som fungerar oklanderligt är den allseende polisen. Ingen kommer undan. Det finns ingenstans att gömma sig. Det finns ingenstans att fly.

Mot detta kontrasterar de utländska turisterna som lever sitt obekymrade bad- och barliv, njuter av solen och de låga priserna i pittoresk miljö samtidigt som de utgör den inhemska befolkningens oftast enda och illegala inkomstkälla.

De två killarna drömmer om att ta sig över havet de 145 kilometerna till den amerikanska kusten och bygger i hemlighet på en flotte. Plötsligt blir det väldigt bråttom att göra verklighet av planerna, även Lila tvingar sig ombord på den snabbt ihopsnickrade farkosten, där det mesta inte fungerar. Mitt ute på havet avslöjas dessutom farliga känslor, som gör resan ännu mer komplicerad.

”En natt i Havanna” skildrar ett tillstånd av instängdhet, desperation och frustration, ett tillstånd som tvingar människor att bli dödsföraktande överlevare i en stad och ett land som stannat i tiden och förvandlats till ett fängelse för sina invånare. Och den gör det med en ovanlig övertygelse och inlevelse.

Filmen har visats på Havannas filmfestival, sedan förbjöds den på Kuba.

Två av de unga skådespelarna hoppade av i USA vid den amerikanska premiären för två år sedan och lever numera i Las Vegas.

Jeanette Gentele

 

via Björn

2016-09-23
13:36:07

Anomalisa

The hell of other people fuses with the hell of loneliness in this strange miniature masterpiece from Charlie Kaufman. It’s an eerily detailed puppet animation about a motivational speaker who spends one unhappy night in a Cincinnati hotel. It is really funny, and incidentally boasts one of the most extraordinarily real sex scenes in film history. It also scared me the way a top-notch horror or a sci-fi dystopia might. Being amused or scared at Anomalisa feels like choosing between the blue pill or the red pill in The Matrix.

Is it about a man having a midlife breakdown? Or is this the breakdown itself? Is this film just one long hallucinatory symptom of cognitive disorder? David Thewlis voices Michael Stone, an expatriate Brit in the US who has made a name and career for himself writing motivational books about customer service. He’s in Cincinnati to give a speech on this subject – a little like George Clooney’s sleek character in the Jason Reitman comedy Up in the Air. But so far from being a dynamic or charismatic individual, Michael is clinically depressed: small, cowed. He is numbed and alienated from the world.

 

This is partly because Cincinnati has bad and guilty memories for him. It was here that, 10 years before, Michael broke up with his long-term girlfriend Bella in a spasm of commitment-phobic panic he still can’t explain to himself, and he wonders if he ought to call her up for a drink while he’s in town to apologise. His self-doubt and self-hate extend to his current relationship (he is married with a son) and to relationships in general. Yet while he’s in the hotel, Michael has an intense encounter with a besotted fan: a call-centre worker called Lisa. They have a conversation about the word “anomaly” and how it applies in an illusory way to all of us. Everyone thinks they are anomalous; different from everyone else and special. Michael nicknames Lisa “Anomalisa”. Is this a cruel if unintentional joke at her expense?

Jennifer Jason Leigh voices Lisa, but every other character apart from Michael – from the blandly complaisant hotel receptionist to Michael’s variously testy and furious wife and ex-girlfriend – is voiced by Tom Noonan. This is partly what gives the film its dreamlike buzz. It lets you feel Michael’s vertigo of existential fear.

Then, of course, there is the fact that they are all puppets. Michael sees his own puppet face in his hotel bathroom mirror and notes with a flash of anxiety that the mouthpiece and voice seem to be malfunctioning. Wait: what if everyone is just a robot-puppet – including you? Is there a human puppeteer somewhere else, somewhere outside the screen, like in Kaufman’s surreal comedy Being John Malkovich? Michael is getting a sudden sense of horrified perspective: all human beings are creepily the same, with these faces in exactly the same configuration, the eyes, the nose, the mouth bunched together on one side of the head. They’re all the same. Maybe sex will stave off this horror, and maybe not.

 

Anomalisa doesn’t have to exert itself to be strange, although everything about it is unforgettably, skin-crawlingly strange, especially the banal boringness of dull things, painstakingly created in this puppety universe. The simple experience of checking into a hotel and then going up in the lift and walking into your room is shown in real time: Kaufman and his co-director and animator Duke Johnson make it as riveting as any thriller. And the film brilliantly responds to the phenomenon of the hotel room itself: flavourless, corporate, dull, like the room service menu – but, like that menu, liberating and delicious in its lack of identity. One of the most fascinatingly bizarre moments comes when Michael is looking out of his window and sees a man in the building opposite masturbating to images on his computer.

 Förslag från Björn

2016-09-23
12:38:13

Idol

Filmen baseras på den sanna historien om Mohammed Assaf från Gaza, som med falskt visum och utan giltig anmälan tar sig till uttagningen av Idol i Kairo och sedan lyckas vinna Arab Idol 2013 i Beirut.

 

I centrum finns systern Nour, en energisk och orädd pojkflicka som trotsar alla sociala och religiösa konventioner. En familjetragedi sätter punkt för den lyckliga barndomen och filmen tar oss snabbt till när Assaf som ung man fortfarande har drömmar om att få sjunga, med systerns bergfasta övertygelse som drivkraft.

 

Abu-Assad har lockats att göra film av historien som är en av de få ickepolitiska och lyckliga till-dragelserna i regionen i modern tid. Ett färgstarkt feelgood-drama.

 

Regi: Hany Abu-Assad

 

Med: Tawfeek Barhom, Ahmed Al Rokh, Hiba Attalah

 

Palestina, 2015, 1 tim 43 min

Björns förslag